Patrik Skantze:

	Singer/Songwriter. Lable: MIMO SOUND RECORDS. Records: Music for my egos sake part 1,2 Fiction at first view.

Patrik Skantze

Patrik föddes 1971, självlärd musiker. Patrik började spela
gitarr när han var tretton år gammal. Han växte upp med hårdrock
och den första influensen var, vilket nu kan verka ganska förvånande,
Ace Frehley.

Jag kännde ett starkt band till Ace; man fick alltid känslan av att
han var en outsider. Det underskattade geniet som inte fick tillräckligt
mycket plats. Inte helt olikt George Harrison. Min första musikaliska
upplevelse som gjorde starkt intryck på mig var skriven av Ace. Det
var den instrumentala låten "Fractured Mirror". Efter det började jag
inspireras av gitarrister som Brian May och Richie Blackmore.

Det största skälet till att Patrik började satsa på musiken var när han,
av en ren slump, började lyssna på symfonisk rock. Band som Yes och
Mike Oldfield. Även minimalister som Philip Glass, Steve Reich och den
sene romantikern Jean Sibelius.

Det var utan tvekan ett själsligt uppvaknande, livet och efter denna period.
En klasskamrat till mig hade stulit en låda skivor från ett källarförråd i
hopp om att hitta några hårdrocksplattor. Eftersom plattorna, enligt
hans tycke, bara var skräp så gav han dem till mig. Jag kännde igen några
namn, men det var ingen jag hade lyssnat på. Banden och kompositörerna
var helt häpnadsväckande. Men för mig betydde det mycket mer än så.
I flera år hade jag kännt ett behov att utrycka mig på ett nytt sätt.
Efter en liten framgång med kulturlöst innehåll så hade jag inga referenser
till vad som var möjligt. Känslan av hemkost var nu mycket stor och fick
mig att börja experimentera och utveckla mina egna egenskaper.

Patrik började spela gitarr i olika band, alla med progressiv inriktning.
Målet var att slå igenom som en ny kreativ gitarrist i ett rockband.
Men efter några nedslående år så tappade han lusten och tog beslutet
att utveckla sin egen musik utan några utomstående viljor och kompromisser.
En porta-studio och några nya intrument blev snart införskaffade.

Frågan har alltid varit åt vilket håll jag ska gå. Vid den här tiden
lyssnade jag mycket på Neil Young och Nick Drake. Dessa två är de största
skälen till att jag började sjunga.

1994/95 gjorde Patrik förfrågningar till många studior, han ville spella in
ett långt stycke instrumental musik. Han kännde sig alltför begränsad med sin
porta-studio. Att spela in i en riktig studio skulle göra musiken rättvisa
och det skulle bli enklare för skivbolagen att förstå den. Patrik kom i
kontakt med Mikael Moberg, ägare av MI-MO Sound Studios i Älvsjö, Stockholm.
Vad som från början var en enda inspelning blev till en vänskap och ett
långvarigt samarbete. Debutalbumet "Music For MY Egos Sake" släpptes 1998
och mottogs väl, både i Sverige och utomlands. Det engelska magasinet
Wondrous Stories skrev... "This is an
outstanding symphonic release by multi-instrumentalist Patrik and features just two tracks. But both are epics
in every meaning of the word... his guitar work is simply devastating, fluid, controlled and seething with passion!
There are also certain classical influences that ensure this is a symphonic masterpiece. If Oldfields name was on
this then sales would be huge and to think that I was enjoying Tubular Bells 3 until I heard this! Sorry but this
is much better. Buy at all costs" (Terry Craven).

Nu kom uppföljaren, "Fiction At First View", och Patrik är nu omgiven av
fler musiker. I bandet The Free Souls Society spelar:
Patrik (sång och kör, gitarr, bas, piano och keyboard)
Christopher Korling (trummor och kongas)
Eva Björkner (sång, kör, flöjt och piano)
Patrik Öhlin (bas och cello)

Det är en tydlig skillnad från Skantze's debutalbum ("Music For My Egos Sake")
som var helt instrumental. Det här albumet visar nu även upp Patriks talang
som sångare, tillsammans med hans instrumentala kapacitet. Kombinationen av dessa
två får oss att tro att Patrik Skantze & The Free SOuls Society är ett unikt band
och att Skantze är en artist med en ny och personlig stil.